Hemmet..

Gör en avvikelse från förra inlägg med bildkavalkader. Jag pallar inte sitta här i flera timmar för att lägga upp bilder via det här dåliga nätet. Tar igen det nästa gång. "Lovar"..  Var förresten inne häromdagen på bredbandskollen och kunde inte ens få ett resultat över hur dålig uppkoppling jag hade innan det gick ner. Känns ju bra.
Nu är det lite mindre än hälften kvar av min vistelse här i Colombia. På den första hälften har jag lyckats bli brun, fjällat bort det bruna, blivit brun på nytt, uppäten av diverse insekter, mögelskadad av rummet, magsjuk, fått konstiga utslag och blivit "smal". Frågan är hur resten av tiden kommer se ut. Kommer bli intressant. Fy satan vad jag längtar hem.
Eller. Hem längtar jag egentligen inte så mycket till. Mest alla nära och kära där hemma.
Som mina systrar. Jag lovar att bjuda på middag där hemma som jag så länge lovat. Vad önskas?
Som mina vänner. Dra igång 360-maskinen! För snart kommer jag hem! Pes 11 någon?
Som mina föräldrar. Vykort kommer någon gång! Ska bara hitta ett ställe där jag kan köpa dom.
Och som min älskling. Helvete vad jag saknar dig. Det är sjukt. Obeskrivbart!

Och maten och min säng såklart. Men det förtjänar ett helt eget inlägg.

Bjuder på den här också eftersom jag har snöat in på Nine inch nails igen..

Boys are back in town

Detta inlägg försökte jag att slänga upp igår, men nätet var det sämsta jag varit med om så det gick inget vidare. Men men, får väl skriva i presens.

Kom hem från finhotellet igår. Tillbaka från sköna poolen (dock med tre vidriga tyskar ofta sittandes där)

tillbaka från det sköna hänget där det fanns kalas-bra nät

 och tillbaka från TVn som hade typ fyrtioelva kanaler (98 % på spanska) men där jag lyckades knappa fram filmen "Tillsammans", på svenska, med spansk text. Sjukt.

Calle (som skaffat musche) kom och hämtade oss och checkade ut oss. La fram sitt platina-kort till tanten bakom disken och sa "I'm riiich biiiatch!" (Chappelle show...)

Vi for hem till vårat pisshotell (som tydligen är byggt på en 200 år gammal kyrkogård. Inte konstigt att jag hör massa fotsteg i mitt rum om nätterna..) i dundrande fart efter ett snabbt stopp på "Ocean Mall" där diverse Digestive kex inhandlades.

 (Titta till vänster i bilden. En indian!)

Kom hem till det mögel-omfattande och svettiga hotellrummet och la mig i sängen för att äntligen läsa ut "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" (fruktansvärt rolig bok). Jag kände mig extremt utvilad, men samtidigt trött och rastlös men utan orken att göra något. Låg därför kvar och knaprade upp några Digestive kex och försökte få tag i omvärlden via internet. Men som såklart inte funkade. Såklart. Varför skulle det liksom. Någon som tyckte att vi hade det lite för "bra"..

Lyxhotell del 3

Passar på att skriva ännu ett inlägg (helt onödigt, endast ursäkt för att lägga upp bilder) eftersom det är så bra uppkoppling här också. Man slipper vänta i ett dygn för att två bilder ska kunna laddas upp.

 Påväg ner till stranden för att läsa en bok (snart äntligen klar med "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", fruktansvärt rolig bok). Dock blåste det lite för mycket och det är ju lätt att bränna sig då NÄR DET ÄR SÅ VARMT! (HA!)
Vi gick därför upp till taket där det fanns bar och pool och underbara solstolar.

Och ja. Det avnjöts ett stycke Piña Colada. Fruktansvärt god. Colombianerna kan sin piña.

Lyxhotell del 2

Tänkte först skriva något om valet som inträffade igår hemma i Sverige, men låter bli. Det är för katastrofalt för att ens nämna. Vilka är de JÄVLA bönderna som lyckats få in det där vidriga partiet in i Riksdagen? Sjukt.
Övergår därför till roligare saker. Som vistelsen här på finfin-hotellet där vi har avklarat en natt och kommer få avnjuta ännu en innan vi far "hem" till kackerlack-nästet. (Jag tänker inte ens nämna Gustavs rum (förutom i den här texten), det är för vidrigt underbart.)
I detta rum har jag och Måns fått bosätta oss för tillfället. Visst. Det är litet, men sängarna är gudomliga. Och visst, vi har inga fönster, men vi har en TV med massa spanska kanaler. Det är förresten riktigt intressant att alla elektriska apparater i det här landet avger en liten signaturmelodi så fort man sätter på eller av den, typ som signaturmelodin till Tetris. Lite 8-bitars känsla på det.

Liksom detta badrum. Varmvatten! Hör ni det!? Varmvatten! Jag har nog aldrig känt mig så ren som efter att ha duschat här. Man blir liksom aldrig lika ren och ljuvlig efter en kalldusch. Och jag som egentligen inte tycker om att duscha för varmt. Dessutom har dom sånna där helt onödiga små "gåvor" på detta hotell också. Så som små schampo-flaskor, tvålar och en flaska med hälsorikt vatten.

Som om inte det vore nog! De har en liten kyl fylld med godsaker också! Undrar om det kostar?..

Dom skriver saker på kackig engelska på sina nycklar.

 

 You gotta love IT!
Förresten! Tack Johan för att du länkade till min meningslösa blogg så fler försvunna själar kan titta på mina helt meningslösa bilder. Gulligt.

Lyxhotell.

Nähe? Vad är detta? Inga kommentarer på förra? Jahopp. Var ju mindre kul.
Inget att göra åt det.
Men vet ni vad? Jag är ledig i två dagar och har därmed lämnat Mendihuaca hotell och nu checkat in på lyxhotell inne i staden El Rodadero. Och vet ni vad det bästa är? De har VARMVATTEN! Aldrig trott att jag skulle sakna det så mycket, men det har jag. Gustav fick det i present av Calle när han fyllde år häromveckan. 2 nätter på fin-hotell tillsammans med två pers. Efter mycket om och men valde han oss. Mig och Måns. Mycket trevligt.
Återkommer med bilder och mer skvaller lite senare. Nu ska jag upp till tak-poolen. Kanske man ska ta sig en piña colada?.. Kanske rent av två..?

Fotosession

Sitter med ett tomt dokument framför mig och undrar vad jag ska skriva. Finns mycket att berätta men också så lite.
Sitter och klipper ett gäng inslag vi filmat de två senaste dagarna här i min säng. Såklart kan jag inte berätta om vad de handlar om. Tyvärr..
Har just nu precis kommit upp (eller inte längre precis, tog sån jävla tid att få upp bilderna..) från en liten fotosession nere vid stranden. Fick inte riktigt de bilder jag var ute efter, men det går väl an för denna gång. Har trots allt en hel månad på mig att få de bilder jag vill ha innan jag far hem till kalla Sverige igen.
Ett axplock av bilderna. (fyller ut texten lite med dom..)

Jaha. Vad har mer hänt? Idag åkte vi iväg på en liten tur för att koppla av (för det har vi ju inte gjort). Vi åkte till en by ca 20 minuter bort. Vi hade hört om att man kunde åka däck nerför en flod/fors, tydligen jätte vackert och avkopplande. Till slut, efter samtalat med halva byn på knackig spanska, fick vi tag i den personen som var ansvarig över trippen. Tre små killar på kanske 12 år vinkade till sig oss och därmed började marschen upp och nedför berg och djungel. Vi gick på små små stigar och pustade och stånkade medan vi ser hur en av småkillarna joggar iväg bärandes på 5 st däck på huvudet. Man kände sig lite som en västerländsk idiot som bara tar av det goda.
Men det var galet vackert, och galet svettigt. När vi tillslut kom fram efter 45 minuter var så blöta av svett att det kändes lönlöst att blöta sig ner ytterligare i floden. Men det gjorde vi. Satte oss i våra ringar (min ring var ett gammalt "Good Year" däck) och flöt fram genom floden. Längs kanterna fick vi hälsa på colombianer med blickar som utlästes "jävla gringos.. betalar dom för det där?" medan vi glatt vinkade tillbaka.
Ville inte ta med kameran dock eftersom risken för att den blev blöt och förstörd fanns. Så jag slänger upp en bild från en annan flod som ser typ likadan ut.

fotocred: Måns

 Nu ska jag springa ner till en omtalad fest nere vid poolbaren. En av många omtalade fester. Vojvojvoj.

Betten

Det finns så galet mycket djur och insekter här borta som bara vill bita en och skapa plåga. Ta exempelvis de myggor som har ben/fot-fetischm.

De skapar endast sina vidriga bett kring ben (upp till knäna) och fötter. Sen har de ett helvetiskt gift som vägrar sluta klia. Och jag, det problembarn jag är, är van vid exem och sån skit så jag har lärt mig vid tidig ålder att inte klia där det klias. Men här går det fasen inte. Det kliar så in åt helvete. Det spelar ingen roll om man ignorerar eller smörjer in med någon mirakelkur från apoteket (som desvärre aldrig har lika bra mirakelkurer som i utlandet), det kliar ändå. Och när man väl börjat klia på det kommer det ut en äcklig vätska ur bettets lilla hål som ser ut som någon slags var.
Titta bara på stackars Herbert.. Ser ut som han har svår acne.

Vidrigt är det! Och sen finns det andra riktigt giftiga saker. Häromdagen stod jag och vittnade till en skrikande kamp mot en stackars spindel som tydligen hade känt lämpligheten att bosätta sig vid ingången till toaletterna. En colombiansk vakt stod bredvid oss bleka svenskar och sa på den lugnaste spanskan, "Muerte.." och visade med teckenspråk med fingrarna som bet mot sin arm. Jaha. Det var ju kul. Och jag som inbillat mig över att här inte finns giftigare djur än den svenska huggormen.
Calle gav sitt hesa skrik och sprayade sönder den jäveln med någon colombiansk variant av radar, medan han skrek "diiiie you bitch! Die!!". Den colombianska säkerhetsvakten skakade bara på huvudet.
Och efter det hittade vi en blå giftig orm på vår inspelningsplats. Ja menar. Hur ska dom ha det? Kan dom inte bara sitta kvar på sina löv och grenar inne i djungeln. Måste dom komma och ta upp plats hos oss livrädda människor? Det verkar ju sjukt onödigt.

Men men.. Vi har ju fint väder.
Eller hur var det med den där "El niño"?

Restaurangbesök!

Skriver detta inlägg medan jag är lite rund om fötterna. (Förlåt mamma).
Har försökt skicka upp nya inlägg i två dagar, men nätet har inte varit som man velat. Därför tänker jag lägga upp så mycket bilder så det inte är klokt! Men det kanske blir lite mindre text än vanligt. Eller så blir det mer. Det återstår att se!

Gurra fyllde år i lördags. Lördagen den 11 september. Ett datum som numer för tankarna bakåt till just den där händelsen för 9 år sedan. Men tydligen föddes denna pöjk för 27 år sedan på också denna dag. Väldigt trevligt tyckte vi och beslöt oss därför för att åka in till den stora staden för att äta en finfin middag!
Dock innan vi begav oss in till El Rodadero, en fancy turistort strax utanför Santa Marta,  så var vi tvungna att hjälpa en stackars fladdermus. Han hade fastnat i ett hål och ropade efter sin mamma, eller så var det bara jag som trodde det. Någon av oss (har glömt bort vem i skrivande stund) beslöt sig för att greppa en pinne och hjälpa den stackarn.

Den skrivningen var väl egentligen bara en ursäkt för att jag skulle kunna lägga upp just de fina bilderna på en söt liten fladdermus.

Vi begav oss i alla fall till slut i en farlig och fartfylld trafik in till just "El Rodadero" och restaurangen "Burukuku"

 Restaurangen presenterade sig själv med klass, när man gick innanför portarna. Jag, Måns, Gurra, Cimon och Björn kallade på servitören, en som tydligen kunde säga mer än yes och no på engelska, och beställde en s.k "riktig" mojito. Lite bitter, men ack så god. speciellt med den sky-linen i bakgrunden.
Strax kom Calle med sin bror, programledar-Alex, och slog följe. De hade tydligen gjort något så tokigt att klä sig likadant. Björn, som är en riktig stilikon, slöt upp och sa att detta var rätt. Det är på detta vis männen i årets samhälle ska klä sig. Vit skjorta och beigea byxor. Jag hade alltså gjort misstaget och klätt mig i färgglad rutig skjorta och mörka byxor.

Tillslut hade fördrinkar och förprat tagit slut och vi begav oss in till salongen.
Här avnjöts det, äntligen, riktig mat. Eller så jäkla toppen var det väl inte, men efter att ha svält ner sig till hälften av ens vikt så var det en njutning som inte kan beskrivas. Ett stycke filé mignon, lite understekt men ändå helt fantastisk, serverades på ett vitt blankt fat framför mig och innan jag visste ordet av fanns den i min mage. Tyvärr hann jag inte ta någon bild innan filén gjort sin slutgiltiga destination.

Resten av kvällen avnjöts med diverse vin och alkohol. En importerad Absolut Vodka serverades av den finaste chefen för styckpriset på 120 000 $ (observera att colombianska pesos också har symbolen $. Det medför viss skepsis när man beställer något.)

Därefter bjöds det upp till dans av diverse personer. Jag försökte lära Anitha, Carls kära fästmö, salsa.

Jag insåg snabbt att jag inte var en lärare av rang och tackade därför för den snabba dansen och satte mig skamset ner medan jag blickade ut mot det riktiga dansgolvet fyllt av colombianer. Det var sjukt. Alla kunde dansa. Det var som taget ur en dålig b-film med Jennifer Lopez i huvudrollen. Folk dansade i par, och ALLA kunde dansa salsa. Dom jävlarna måste fasen gå en salsakurs innan de kan ta examen, för de kunde verkligen dansa. Cimon a.k.a Kimon bjöd upp en ung colombianska medan man själv satt avundsjuk och tittade på. Inte för att Kimon kan dansa, utan för att han fick ta plats på dansgolvet bredvid dessa proffs. Missförstå mig rätt. Jag älskar att dansa. Men att dansa bredvid dessa. Nej tack.

Dock blev detta fallet efter den där 6e shoten Absolut med juice (en s.k screwdriver-shot). Visst fasen bjöd jag upp mina två med medmänniskor Cimon och Måns (Gurra hade förklarat att han hade två högerfötter och därför avböjde till uppbjudningen) till ljudet av den colombiansk-födda Shakira. Vi dansade och dansade och klappade tillsammans med de andra colombianerna och trodde vi kunde texterna till de inhemska hittarna på spanska. Vi kände oss fria. Vi kände oss som Colombianer.

Tills någon klappade en på ryggen och sa att det var dags att åka. 5 förfriskade svenskar i en taxibil med rum för 3 på en resa på en timme. Stackars, stackars chaufför.

"Min dag i bilder"

Dags att sätta en sån rubrik också. "Min dag i bilder" låter ju skitlöjligt, men det är väl precis vad det här inlägget kommer handla om. Att rubriksätta inlägg förövrigt är ångestframkallande. Man måste ju skriva något fyndigt för att det ska läsas. Har upptäckt att jag gärna bara skriver ett ord som rubrik. Kan man ju också göra om man vill, eller?
Jaja nog om rubriketik. Vad vare jag skulle skriva nu då? Jo något om varje bild. (tänk på att man kan klicka på bilderna så blir dom som magiskt större!)
Vi kan väl börja med den här bilden.

Nej det är ingen solkatt som fångats i linsen, utan någon slags regnbåge runt solen. Jag har för mig att detta fenomen kallas för "Halo". Inte som spelet "Halo" utan som från betydelsen det kommer ifrån - gloria eller "crown of light" (googlade mig till det..) Sjukt coolt fenomen i alla fall. Någon som vet varför det uppstår?
Men bilden i sig vill också berätta att det var sjuuukt varmt idag. Och eftersom det inte finns någon termometer någonstans kan jag inte avslöja om exakt hur varmt det var, men varmt så att det kändes som jag stod i en dusch, så mycket svettades jag. Mycket mysigt. Hur kallt är det hemma förresten? Så jag kan njuta lite extra..?

Gustaf (ö. bilden) och Måns (u. bilden) gör sig redo för inspelning på sina egna vis. Gustaf (eller Gustavo, som han kallas av colombianerna) tycker om att skölja ansiktet alternativt smörja in sig i ansiktet, något med ansiktet ska det vara i alla fall, medan Måns gärna tar på sig dans-skorna och gör ett framträdande med Take That's låt "Relight my fire". Han älskar verkligen den låten. Allt för att få upp stämningen liksom, meddelar han oss varje gång.

Samtidigt som detta sker, står Calle nedanför vår balkong och kallar (helst med sitt patenterade hesa vrål) på våra namn, medan han uppdaterar sin twitter. Tydligen många upprörda känslor till något program han var med och tillverkade .

Just ja! Så här ser hotell-lägenhetskomplexet ut. Låt er inte luras av utsidan. Gör aldrig det. Tänk på att insidan är det som räknas. Och här inne finns det inget att räkna med.

Vägarna börjar försvinna i och med de dagliga regnovädren. Sjukt ändå. Är det inte så maffian gör/gjorde? Kontrollerade infrastrukturen? Först elen, sen vägarna, sen vattnet och vad sen? För elen här borta är ju inget att räkna med. Och vattnet stängs av, alternativt slutar pumparna fungera när elen försvinner. Vägarna finns knappt, förutom på stora vägen. Skare vara så här? Va? Skare det? va va va? Tycker jag verkar onödigt..

Men jag ska sluta med att klaga. Det är ju trots allt otroligt vacker natur här.
När det inte regnar.