onsdag 14 juli 2010

Vad har hänt?..

Jag har så sjukt mycket att ta igen nu känner jag. Mycket att återberätta och skriva om.
Saker jag inte haft tid eller ork att skriva sköna inlägg om. Bilder jag tagit som jag sedan glömt bort att lägga upp..
Men jag kan göra en sammanfattning i punkter. Så där lustigt som den lustiga klagflickan alltid gör.

  • Hon kom, hon såg, hon lämnade. Evelina kom hem från Åland bara för att åka iväg till skärgården och sina tjejkompisar. Men innan dess hade hon inhandlat på ålandsbåten. En del av sommaren är räddad nu i alla fall.


  • Jag åkte också till skärgården i helgen. Men till vårat landställe med bästaste Christopher. Vi beslöt oss på fyllan dagen innan att det skulle ju kunna vara trevligt att åka ut. Dock var inte resan dit så trevlig. Åka båt på bakfyllan fylld med turister och skrikande barn. Men det var jävligt skönt att få komma ut igen! Badande och solande, träffa kusin och kusinbarnet Dolly som blivit stor som ett hus och besöka Svartsö Krog och dricka gotländsk öl. Mycket bra!

  • Söndagen kom vi hem igen och spenderade kvällen med att bita ner våra naglar och titta på finalen hos Christopher i Drogsved.  

  • Måndagen spenderades åt att jobba och sen möta upp Evelina som har semester. Hon satt i Rålis där hon hade ätit världens dyraste macka. Vi beslöt oss för att ta oss till klipporna i Fredhäll och bada resten av kvällen. Gonza kom och mötte upp oss. Helt sjukt underbart! Vi tyckte att kvällen inte riktigt var slut efter badandet och efter solen gått ner (sjukt tidigt den börjar släckas) så vi tog oss till det fantastiska ölhaket "Theodora", där ölen kostade 29 spänn. När lamporna började tändas skilde vi oss åt och begav oss hemåt. När vi kommit fram till vår port la jag märke till en tant som såg lite vilsen ut. Hon visste inte riktigt vart hon befann sig. Jag frågade om hon ville bli insläppt om hon glömt sina nycklar. Hon tackade ja och följde med in. Men väl inne såg hon lika förvirrad ut och visste inte vart hon skulle gå. Jag och Evelina började fråga ut henne om vart hon bodde och om hon visste vart hon skulle sova den natten. Hon visste inte. Efter att ha gått runt och upp i olika uppgångar i hopp om att hon kände igen sig, gick vi på nit. Hon visste ingenting. Vi beslöt oss för att ringa polisen som bad oss komma dit. Där lämnade vi över ärendet till polisen i hopp om att de kunde lösa tantens problem. Det visade sig att hon var runt 70 och bodde i huset bredvid vårat, i en av uppgångarna vi var i. Fyfan. Stackars tant! Tänk att helt glömma bort var man bor. Jag hoppas det löste sig för henne.

  • Igår köpte jag på mig ett "nytt" spel. Satt och lirade halva kvällen i den varmaste lägenheten i stan. Usch. Och sen glömde jag packa. Packa till festivalen jag ska åka till idag. Arvika festivalen närmare bestämt. Men jag ska inte festa och festivala, utan jobba igen för Red Bull. HÄR är förresten musikvideon jag gjorde på Peace and Love för 2 veckor sen. Titta på den och säg bra.
Okej.. Kanske blev världens längsta sammanfattning/punktskrivning, men bättre det än ingenting.

måndag 12 juli 2010

Slutet

Ja. Vm tog ju slut igår.
 Jag känner en viss tomhet i min vardag. Sitter på jobbet och klipper. För några veckor sedan gick tvn varm när gruppspelsmatcherna spelades fortfarande. Det var trevligt.
Nu är samma TV helt svart och tom. Det känns väldigt konstigt.

Igår var jag hemma hos Christopher och Maxime i Drågsved. Vi satt i deras nya soffa och tittade på deras "nya" Tv. Jag blev nog 2 kilo tyngre med all chips som åts i nervositet.
Sen blev jag glad. Väldigt glad. Typ såhär glad.

Hettan..

Jag håller på att avlida över den här hettan. Jag vet, man ska inte klaga. Men vafan. Man är ju konstant klibbig!
Kunde inte sova inatt just pga det. När jag väl somnade kunde jag knappt vakna eftersom den där jävla pollen gör en helt förlamad runt ögon och så. Man blir helt vimsig och känner sig extremt bakfull.
Ok, jag tog några öl igår, men det var ju VM-final! (mer om det senare, kanske).
När jag väl börjat komma upp och ska fixa mig har min tandborste fått ben och sprungit iväg. Fick smyga till mig evelinas och lånade den.
När jag väl fått på mig allt och lämnar lägenheten och kommer till tunnelbanespärrarna upptäcker jag att jag glömt min plånbok med sl-kortet i.
Jag går tillbaka och hittar den i soffan under en väska.
När jag väl kommer till kontoret är ingen här.
Alla har semester eller är på andra uppdrag. Jag är helt själv.
Och jag har en dånande red bull-kyl precis bredvid mig.
Voj voj voj..

torsdag 8 juli 2010

Det här..

Det här med bloggandet har gått utför sista tiden. Jag vill ju blogga. När det händer nåt kul/intressant eller jag ser något kul tänker jag typ direkt "fan det här ska jag blogga om!" (okej, kanske inte tänker just det, det första jag gör, men strax därefter.).
Men det blir inte så alltid. Antingen sitter man på kontoret och har fullt upp. Eller så kommer man hem sent och orkar inte logga in för att skriva några idiotiska rader om sitt ointressanta liv.
Vem fan bryr sig liksom?

Men sen tittar man på statistiken. Jääävlar vad det dalar snabbt så fort man inte lagt upp nåt på en dag.
Och det gör ju en ledsen och man känner sig obehövd snabbt. Det är ju en del av grejen varför man bloggar. För att man är en s.k "attention whore". Man behöver bli sedd. Man vill bli hörd.
Visst, man gör det till stor del för en själv, men också är det ett försök till att bli upptäckt, sedd och hörd.
Vafan, så funkar ju det. Överallt.

Nej, dags för nya tag. Nu är det snart semester. Då finns mer tid för sånt här.
Eller så tar bloggen också semester. Vem vet?
Allting kan hända. Bloggen är rund.

måndag 5 juli 2010

Helgen

Fan. Det var ingen bra idé att skaffa blogg. Nu har jag inte bloggat på några dagar och känner typ ångest..
Nu skulle jag kunna skriva om vad jag gjorde i helgen. Men det känns ju trist. Men jag gör nog det ändå. Väldigt kort.
Fredags kom jag hem till Stockholm från Borlänge för att stanna i några minuter för att åka vidare ner till Mariefred och Johanna och Alex place. Vi softade på deras brygga hela kvällen och solbadade och åt gott. Mycket trevligt.

Lördags var vi hos Catta, eller strax bortom hennes hem i Flen. Satt på en udde hela kvällen och drack och åt. Eller jag drack inte. Jag var nykter dock eftersom jag skulle köra. Skönt på sätt och vis, men samtidigt jävligt trist. Man blir fan snabbt osynlig och associal när man är nykter på en fest. På vägen tillbaka var vi tvugna att korsa en kohage. Fyfan vilket obehag. Evelina mobbade mig och berättade historier om när kor jagat henne och hennes kompisar när dom var små. Jag mådde dåligt.

Söndags åkte vi tillbaka till Sthlm och tittade på Redbull Flugtag i Strömmen. Det var skoj, om det inte hade varit så jävla varmt. Helvete vad varmt det var. Till kvällen beslöt vi oss för att svalka oss på bion och tittade på Shrek. Lättsam och rolig en trött dag som den var.

Idag har jag jobbat, jobbat och jobbat. Suttit och klippt allt från Peace and Love. En musikvideo och lite mer. Suttit och nynnat på låten hela dagen som jag klippt musikvideon till.
Nu är jag hemma. Ensam. Evelina är på sitt landställe på Åland. Jag står i köket med förkläde och en stekspade i handen och undrar vad fan jag ska laga för middag.
Fy fan för att vara ungkarl.

lördag 3 juli 2010

Fred och Kärlek

Dåligt uppdaterande, men jag har ju vart borta på vifft!
Vi var i Borlänge och Peace & Love. Jävligt smutt festival. Jag har endast varit på Hultsfredfestivalen och det var 05 & 06 så det var kul att komma till något nytt! Soft med stadsfestival (om man nu kan kalla det för det) där det är nära till butiker och sånt. Sen att vi bodde på hotell var ju bara det så galet mycket härligare.
Vi spelade in för Red Bull och deras tävling "Bedroom Jam" där band kan tävla om att få spela på just festivaler och sen ha chansen att vinna två veckors studiotid i London.
Vinnarna denna gång som fick chansen att uppträda på Redbull-scenen var "Popterror". Ett band från Umeå med influenser av både Bob Hund och Håkan Hellström. Riktigt trevliga och duktiga.

Efter att ha jobbat hela dagen unnade vi oss lite festivalande själva. Vi såg på Robyn..

... och Kent. Jag utnyttjade såklart min pressackreditering och tog mig fram med alla andra pressfotografer på Kent konserten.
Alla andra hade superduper teleobjektiv som var typ en meter långa medan jag hade mitt lilla 18-55 mm. Men vafan. Lite bilder fick jag!