Det är det här jag menar att man aldrig riktigt känner sig som att man varit borta länge när man har varit det. Det är exakt samma saker som händer när man kommer hem.
Känner mig nere igen också. Kan bero på att jag typ träffar Evelina och mina vänner lika mycket som jag gjorde där borta i Colombia. Det vill säga ingenting. Jobbat hårt hela den här veckan. Och allt vill bara strula för en hela tiden. Nån jävel som lägger ut snubbeltråd åt mig. Nån jävel som vill mig illa.
Detta tror jag i alla fall.
Men men. Lite glad är jag också. Har fått anställning på Hard Hat, där jag jobbat nu sen februari. Så jag har ju känt mig lite som en anställd ett bra tag, men nu är det på pappret.
Har fått tjänst som bildproducent på Schulman Show också som ska visas imorgon på Aftonbladet.se.
Dock strulade det som fan precis innan inspelning. Varför skulle det inte liksom? Varför ska något flyta på när det gäller som mest. Har ångest för det. Ångest ångest ångest. Det är ju nu jag vill visa framfötterna. Men någon har knytit ihop skosnörerna så att jag bara faller. Är nere på botten nu känns det som.
Men då är det bara uppförsbacken kvar.
Det blir alltid bättre tro mig! Samtidigt kan det vara bra att ibland ha lite motgångar, kommer kännas så mycket bättre när det vänder då!
SvaraRaderaNej, nu är det bara NEDförbacke kvar! Lär dig lilla barn!
SvaraRadera