Hemma!

Äntligen äntligen äntligen hemma!
Har inte orkat eller riktigt velat uppdatera här på bloggen. Haft fullt upp med att ta igen mig och äta upp mig lite igen. Äta svensk frukost och svensk middag och lite champagne på det. Mycket bra

Fick reda på den där vårdcentralen i Colombia hur mycket jag gått ner. Ställde mig på en våg och bara gapade. 10 kilo! 10 kilo av det där härliga runt magen har bara försvunnit puts väck!
Jävligt skönt. Nu ska jag fortsätta på samma spår. Ordna upp den här kroppen. Slut med pizza och donken på luncherna. Börja träna också. Ojojoj vad bra allt ska bli.

I alla fall.
Landade på Arlanda i fredags klockan 18:44. Sprang från planet och stod som ett litet barn på julafton när jag väntade på min väska. Till slut dök den upp och jag snabbade mig på ut. Där ute väntade Evelina och Mimmi utan min vetskap. Jag höll på att börja gråta. Ville nästan gråta. Gråta av lycka. Men höll tillbaka. Steg ut i den torra kalla luften och det kändes som att jag aldrig varit borta.
Konstigt det där. Man kan vara borta bra länge, men när man kommer hem känns det som att man aldrig riktigt varit borta. Där borta njöt man av de små sakerna. Här tar man det för givet varje dag. Som maten. Som att kunna ta kontakt med vem man vill, när man vill. Att slippa vara orolig för att bli sjuk av att sova i sitt rum. Ha varmvatten. Ha elektricitet.
Måste komma ihåg det.